Dr. Banerji-protokoll

Sköldkörtelknölar

Vad är sköldkörtelknölar?

Sköldkörtelknölar är avgränsade vävnadsförändringar inuti sköldkörteln. De hör till de vanligaste förändringarna i detta organ och upptäcks ofta av en slump vid en ultraljudsundersökning. De flesta sköldkörtelknölar är godartade och orsakar under lång tid inga besvär.

Beroende på storlek och läge kan dock besvär som en tryckkänsla i halsen, sväljningssvårigheter, heshet eller känslan av en „klump i halsen“ uppträda. En del knölar producerar dessutom sköldkörtelhormoner och kan därigenom leda till en överaktiv sköldkörtel.

Hur uppstår sköldkörtelknölar?

Orsakerna till sköldkörtelknölar är många. Till de vanligaste hör:

• Jodbrist

• Åldersrelaterade förändringar av sköldkörteln

• Godartade vävnadstillväxter (adenom)

• Cystor

• Inflammatoriska förändringar

• Genetisk predisposition

Endast en liten del av sköldkörtelknutarna är elakartade. Därför bör nyupptäckta knutor i princip undersökas av läkare och kontrolleras regelbundet.

Conium maculatum

Conium maculatum (fläckig odört) är en växt hemmahörande i Europa tillhörande familjen flockblommiga växter. Inom homeopatin har den använts i många år och räknas till de klassiska läkemedlen. För framställning av homeopatiska beredningar bearbetas och potenseras de färska ovanjordiska växtdelarna enligt föreskrifterna i det homeopatiska läkemedelsverket.

I Banerji-protokollen används Conium maculatum vid olika sjukdomsbilder, bland annat även vid sköldkörtelknutor. Valet av potens och dosering sker i enlighet med respektive protokoll och läkarordination.

Thuja occidentalis

Thuja occidentalis (Västlig tuja) tillhör familjen cypressväxter och har sitt ursprung i Nordamerika. För framställning av homeopatiska läkemedel bearbetas och potentieras färska kvistar och blad enligt föreskrifterna i det homeopatiska läkemedelsverket.

I Banerji-protokollen används Thuja occidentalis vid olika godartade vävnadsförändringar, däribland vårtor, polyper, cystor och sköldkörtelknölar. Användningen sker i enlighet med respektive protokoll samt läkarens förskrivning.