STIBIUM SULFURATUM AURANTIACUM GLOBULI C/D 100 - C/D 500

Stibium sulfuratum aurantiacum, även känt som antimon(III)sulfid, är ett kemiskt grundämne som förekommer i naturen i form av mineraler. Det utvinns ur mineralen stibnit, som främst finns i metallhaltiga malmer.

Antimon har en lång historia inom traditionell medicin och användes redan under antiken. Inom alkemin ansågs det vara ett värdefullt material, och det användes även i olika kulturer för att behandla sjukdomar. Inom modern homeopati används det som ett homeopatiskt medel, där utspädning och potentiering spelar en central roll.

Inom homeopatin används Stibium sulfuratum aurantiacum traditionellt vid olika besvär. Det antas kunna ha en stödjande effekt vid luftvägssjukdomar, hudproblem och allmänna svaghetstillstånd. Det är viktigt att betona att användningen inom homeopatin bygger på långvarig erfarenhet och inte ska betraktas som ett säkerställt medicinskt faktum.

• Ursprung: förekomst i metallhaltiga malmer
• Traditionell användning under antiken
• Homeopatisk användning vid luftvägssjukdomar