OPIUM GLOBULI C6&C12

Opium är ett enskilt växtbaserat medel som utvinns ur den torkade saften från opiumvallmon (Papaver somniferum). Denna växt är framför allt utbredd i Medelhavsområdet och i Asien och har uppskattats i århundraden för sina särskilda egenskaper.

Användningen av opium sträcker sig tillbaka till antiken, där det användes både som rusmedel och som smärtstillande medel. Växten innehåller alkaloider som spelar en roll i traditionell medicin och vars effekter är väl dokumenterade. Inom homeopatin används opium på grund av sin komplexa verkningsprofil och är en del av en lång tradition inom naturläkekonsten.

Traditionellt används opium inom homeopatin för att behandla en mängd olika besvär. Särskilt används det vid behandling av tillstånd som åtföljs av en överkänslighet eller ett utmattningstillstånd. Användningen sker utifrån homeopatiska principer, som bygger på patientens individuella reaktion på substansen.

• Ursprung: opiumvallmo (Papaver somniferum)
• Traditionell användning inom homeopatin
• Hänvisning till patientens individuella reaktion